Yoga Vasishtha › Book 6 · Nirvāṇa I › Chapter 110
Nirvāṇa I, Chapter 110निर्वाण प्रकरण · सर्ग ११०
Book 6 of the Yoga Vasishtha, chapter 110 — 30 verses in Sanskrit, Devanagari and IAST, with a plain English and Hindi translation of every verse.
योग वासिष्ठ, निर्वाण प्रकरण, अध्याय 110 — हर श्लोक मूल संस्कृत में, साथ में सरल हिन्दी अर्थ और अंग्रेज़ी अनुवाद।
Part of इस कथा का हिस्सा: The Story of Shikhidhvaja and Chudala · chapters 77–110 अध्याय 77–110
The English and Hindi are machine translations, not yet reviewed by a scholar. हिन्दी और अंग्रेज़ी मशीन-अनुवाद हैं, किसी विद्वान ने अभी जाँचे नहीं हैं। How they are made ये कैसे बने
Verse by verse श्लोक-दर-श्लोक Side by side साथ-साथ Sanskrit only केवल संस्कृत
Show दिखाएँ
IAST English हिन्दी Mitra 1891
हिन्दी पहले English पहले
A− A+
Focus एकांत
1 6.110.1 श्रीवसिष्ठ उवाच । ततः समुदिते सूर्ये वितमस्यम्बरे स्थिते । समुद्गकादिव जगन्मणौ तस्मिन्विनिर्गते ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca | tataḥ samudite sūrye vitamasyambare sthite | samudgakādiva jagannaṇau tasminvinirgate || 1 ||
Shri Vasishtha said: Then, when the sun had risen and the sky was clear of darkness, it was as if the world had emerged from a conch shell.
श्री वसिष्ठ ने कहा: फिर, जब सूर्य उदित हुआ और आकाश अंधेरे से मुक्त हो गया, तब ऐसा लगा जैसे संसार एक शंख से निकला हो।
2 6.110.2 विकसत्यरुणोपान्ते चक्षुषीवाम्बुजाकरे । आचारेष्विव लोकेषु प्रसृतेष्वर्करश्मिषु ॥ २ ॥
vikasatyaruṇopānte cakṣuṣīvāmbujākare | ācāreṣviv lokeṣu prasṛteṣvarkaraśmiṣu || 2 ||
As the reddish hue spreads like the eyes of a lotus, the rays of the sun extend like the customs of the people.
जैसे लालिमा कमल की पंखुड़ियों की तरह फैलती है, वैसे ही सूर्य की किरणें लोगों की परंपराओं की तरह फैलती हैं।
3 6.110.3 दंपती तौ समुत्थाय कृतसंध्याक्रमौ स्थितौ । पत्रासने मृदुस्निग्धे कान्तौ काञ्चनकन्दरे ॥ ३ ॥
dampatī tau samutthāya kṛtasaṃdhyākramau sthitau | patrāsane mṛdusnigdhe kāntau kāñcanakandare || 3 ||
The couple, having risen and performed their morning rituals, sat on a soft and smooth leaf seat in a golden cave.
वह दंपती, उठकर और अपने संध्या क्रम करके, एक सोने की गुफा में एक नरम और चिकने पत्ते की सीट पर बैठे।
4 6.110.4 अथोत्थायात्र चूडाला रत्नकुम्भं पुरःस्थितम् । कान्ता संकल्पयामास पूर्णं सप्ताब्धिवारिभिः ॥ ४ ॥
athotthāyātra cūḍālā ratnakumbhaṃ puraḥsthitam | kāntā saṃkalpayāmāsa pūrṇaṃ saptābdhivāribhiḥ || 4 ||
Then, Chudala, having risen, placed a jewel-filled pot in front and resolved to fill it with the waters of the seven oceans.
फिर, चूडाला, उठकर, एक रत्नों से भरा घड़ा सामने रखा और संकल्प लिया कि उसे सात समुद्रों के जल से भरे।
5 6.110.5 तेन मङ्गलकुम्भेन तं पूर्वाभिमुखं स्थितम् । भार्या भर्तारमेकान्ते स्वराज्येऽभिषिषेच सा ॥ ५ ॥
tena maṅgalakumbhena taṃ pūrvābhimukhaṃ sthitam | bhāryā bhartāramekānte svarājye'bhiṣiṣeca sā || 5 ||
With that auspicious pot, she, the wife, anointed her husband, who was standing facing east, in solitude, in their own kingdom.
उस शुभ घड़े से, वह, पत्नी, अपने पति को, जो पूर्व दिशा की ओर खड़ा था, एकांत में, अपने राज्य में, अभिषेक करती है।
6 6.110.6 संकल्पोपगते हैमे स्वभिषिक्तं स्वविष्टरे । स्थितं प्रोवाच तन्वी सा चूडाला देवरूपिणी ॥ ६ ॥
saṃkalpopagate haime svabhiṣiktaṃ svaviṣṭare | sthitaṃ provāca tanvī sā cūḍālā devarūpiṇī || 6 ||
When the golden one (haime) was endowed with determination (saṃkalpopagate), self-anointed (svabhiṣiktaṃ) in his own abode (svaviṣṭare), the slender (tanvī) Chudala, who had the form of a goddess (devarūpiṇī), spoke to him while he was standing there.
जब स्वर्णिम व्यक्ति (हैमे) संकल्प से युक्त हुआ (संकल्पोपगते), अपने आप को अभिषिक्त किया (स्वभिषिक्तं) अपने निवास में (स्वविष्टरे), सुडौल चूडाला, जो देवी के रूप में थी (देवरूपिणी), उससे बोली जब वह वहाँ खड़ा था।
7 6.110.7 केवल मौनमुत्सृज्य तेजः शान्तमिदं प्रभो । अष्टानां लोकपालानां तेजस्त्वं भर्तुमर्हसि ॥ ७ ॥
kevala maunamutsṛjya tejaḥ śāntamidaṃ prabho | aṣṭānāṃ lokapālānāṃ tejastvaṃ bhartumarhasi || 7 ||
O Lord, leaving aside mere silence, you should bear the peaceful radiance of the eight guardians of the world.
हे प्रभो, केवल मौन को छोड़कर, आपको आठ लोकपालों की शांत तेजस्विता को धारण करना चाहिए।
8 6.110.8 चूडालयेति संप्रोक्तो वने राजा शिखिध्वजः । वदन्नेवं करोमीति महाराजत्वमाययौ ॥ ८ ॥
cūḍālayeti saṃprokto vane rājā śikhidhvajaḥ | vadannevaṃ karomīti mahārājatvamāyayau || 8 ||
Thus addressed as 'Chudala' in the forest, King Shikhidhvaja, saying 'I will do so,' attained the status of a great king.
वन में 'चूडाला' कहकर संबोधित किया गया, राजा शिखिध्वज ने कहा 'मैं ऐसा ही करूँगा,' और उसने महाराजा की उपाधि प्राप्त कर ली।
9 6.110.9 अथ प्रतीहारपदे तिष्ठन्तीमाह मानिनीम् । अद्य देवीपदे राज्ञीं त्वां करोम्यभिषेकिनीम् ॥ ९ ॥
atha pratīhārapade tiṣṭhantīmāha māninīm | adya devīpade rājñīṃ tvāṃ karomyaabhiṣekinīm || 9 ||
Then, addressing the proud one standing in the position of a gatekeeper, he said, 'Today, I will make you, the queen, the goddess through anointment.'
फिर, दरबान के पद पर खड़ी अभिमानी को संबोधित करके, उसने कहा, 'आज, मैं तुम्हें, रानी, अभिषेक द्वारा देवी बनाऊँगा।'
10 6.110.10 इत्युक्त्वा सरसि स्नाप्य महादेवीपदे तथा । अभिषिक्तां नृपः कृत्वा स तामाह निजां प्रियाम् ॥ १० ॥
ityuktvā sarasi snāpya mahādevīpade tathā | abhiṣiktāṃ nṛpaḥ kṛtvā sa tāmāha nijāṃ priyām || 10 ||
Having said this, the king bathed her in the lake and made her the great goddess through anointment. Then he addressed his beloved.
ऐसा कहकर, राजा ने उसे सरोवर में स्नान कराया और अभिषेक द्वारा उसे महादेवी बनाया। फिर उसने अपनी प्रिय से कहा।
11 6.110.11 प्रिये कमलपत्राक्षि क्षणात्संकल्पसंभवम् । महाविभवमुद्दामं सैन्यमाहर्तुमर्हसि ॥ ११ ॥
priye kamalapatrākṣi kṣaṇātsaṃkalpasambhavam | mahāvibhavamuddāmaṃ sainyamāhartumarhasi || 11 ||
O beloved lotus-eyed one, you are capable of bringing forth a magnificent army in an instant through your will.
प्रिये कमलपत्राक्षि, तुम एक पल में अपनी इच्छा से एक महान सेना बुला सकती हो।
12 6.110.12 इति कान्तवचः श्रुत्वा चूडाला वरवर्णिनी । सैन्यं संकल्पयामास प्रावृड्घनमिवोद्भटम् ॥ १२ ॥
iti kāntavacaḥ śrutvā cūḍālā varavarṇinī | sainyaṃ saṃkalpayāmāsa prāvṛḍghanamivodbhṭam || 12 ||
Hearing these words of her beloved, the beautiful Chudala resolved to create an army as magnificent as the dense clouds of the rainy season.
अपने प्रियतम के इन शब्दों को सुनकर, सुंदर चूडाला ने वर्षा ऋतु के घने बादलों की तरह एक विशाल सेना को बुलाने का संकल्प किया।
13 6.110.13 सैन्यं ददृशतुस्तत्तौ वाजिवारणसंकुलम् । पताकापूरिताकाशं नीरन्ध्रीकृतकाननम् ॥ १३ ॥
sainyaṃ dadṛśatus tattau vājivāraṇasaṃkulam | patākāpūritākāśaṃ nīrandhrīkṛtakānanam || 13 ||
They both saw the army, which was filled with horses and elephants, the sky was filled with banners, and the forests were filled with water channels.
दोनों ने उस सेना को देखा जो घोड़ों और हाथियों से भरी थी, आकाश झंडियों से भरा था, और जंगल पानी की नहरों से भरा था।
14 6.110.14 तूर्यारवध्वनच्छैलगुहागहनकोटरम् । मौलिरत्नमहोद्द्योतविचूर्णिततमःपटम् ॥ १४ ॥
tūryāravadhvanacchailaguhāgahanakoṭaram | mauliratnamahoddyotavicūrṇitatamaḥpaṭam || 14 ||
The sound of the musical instruments echoed through the caves and dense forests, and the brilliance of the jewels on the crowns dispersed the darkness.
वाद्यों की ध्वनि गुफाओं और घने जंगलों में गूँज रही थी, और मुकुटों पर रत्नों की चमक अंधेरे को दूर कर रही थी।
15 6.110.15 तत्र गन्धद्विपवरे कृतपार्थिवमण्डले । रक्षिते हृष्टसामन्तैरारूढौ नृपदंपती ॥ १५ ॥
tatra gandhadvipavare kṛtapārthivamaṇḍale | rakṣite hṛṣṭasāmantairārūḍhau nṛpadampatī || 15 ||
There, on the finest of fragrant elephants, in the circle of kings, protected by joyful attendants, the king and queen were seated.
वहाँ, सुगंधित हाथियों पर, राजाओं के मंडल में, हर्षित सेवकों द्वारा सुरक्षित, राजा और रानी बैठे थे।
16 6.110.16 ततः शिखिध्वजो राजा महिष्या सममिष्टया । पदातिरथसंबाधं कर्षन्नतिवृलो बलम् ॥ १६ ॥
tataḥ śikhidhvajo rājā mahiṣyā samamiṣṭayā | padātirathasaṃbādhaṃ karṣannativṛlo balam || 16 ||
Then King Shikhidhvaja, along with his beloved queen, led his mighty army consisting of infantry and chariots.
तब राजा शिखिध्वज, अपनी प्रिय रानी के साथ, अपनी विशाल सेना को पैदल और रथों के साथ आगे बढ़ाया।
17 6.110.17 चचालाचलचालिन्या सेनया स ततो वनात् । भिन्दन्निव रसाशैलं वात्ययेवाशु भौमया ॥ १७ ॥
cacālācalacālinyā senayā sa tato vanāt | bhindanniva rasāśailaṃ vātyayevāśu bhaumayā || 17 ||
With his army that moved like a mountain, he swiftly emerged from the forest, as if splitting the earth, like a strong wind.
अपनी पर्वत जैसी सेना के साथ, वह जंगल से तेजी से निकला, मानो पृथ्वी को चीरते हुए, जैसे तेज हवा।
18 6.110.18 तस्मान्महेन्द्रशैलेन्द्राच्चलितः स महीपतिः । पथि पश्यन्गिरीन्देशान्नदीर्ग्रामान्सजङ्गलान् ॥ १८ ॥
tasmānmahendraśailendrāccalitaḥ sa mahīpatiḥ | pathi paśyangirīndeśānnadīrgrāmānsajaṅgalān || 18 ||
Moving away from the great mountain Mahendra, the king observed various landscapes, rivers, villages, and forests along the path.
महेन्द्र पर्वत से दूर होते हुए, राजा ने मार्ग में विभिन्न भूदृश्य, नदियाँ, गाँव और जंगल देखे।
19 6.110.19 दर्शयन्स्वप्रियायास्तमात्मवृत्तान्तसंचयम् । प्रागल्पेनैव कालेन स्वां पुरीं स्वर्गशोभनाम् ॥ १९ ॥
darśayansvapriyāyāstamātmavṛttāntasaṃcayam | prāgalpenaiva kālena svāṃ purīṃ svargaśobhanām || 19 ||
Showing his beloved the collection of his life's stories, he reached his city, which was as beautiful as heaven, in a short time.
अपनी प्रिय को अपने जीवन की कहानियों का संग्रह दिखाते हुए, वह थोड़े समय में अपने स्वर्ग जैसे सुंदर शहर तक पहुँच गया।
20 6.110.20 तत्र ते तस्य सामन्तास्तदागमनमादृताः । विविदुर्जयशब्देन निर्जग्मुश्चोदिताशयाः ॥ २० ॥
tatra te tasya sāmantāstadāgamanamādṛtāḥ | vivividurjayaśabdena nirjagmuścoditāśayāḥ || 20 ||
There, his ministers, delighted by his arrival, welcomed him with shouts of victory and came out with joyful hearts.
वहाँ, उसके मंत्री, उसके आगमन से प्रसन्न होकर, विजय के नारों से उसका स्वागत करते हुए और हर्षित हृदय से बाहर निकले।
21 6.110.21 एकतां संप्रयातेन तारतूर्यनिनादिना । बलद्वयेन तेनासौ विवेश नगरं नृपः ॥ २१ ॥
ekatāṃ saṃprayātena tāratūryaninādinā | baladvayena tenāsau viveśa nagaraṃ nṛpaḥ || 21 ||
With a united force and the sound of auspicious instruments, the king entered the city with his two armies.
एकता के साथ और शुभ वाद्यों की ध्वनि के साथ, राजा ने अपनी दोनों सेनाओं के साथ नगर में प्रवेश किया।
22 6.110.22 लाजपुष्पाञ्जलिव्रातैरावृष्टः पौरयोषिताम् । वणिङ्मार्गमसौ पश्यन्परंपरमनुत्तमम् ॥ २२ ॥
lājapuṣpāñjalivrātairāvṛṣṭaḥ paurayoṣitām | vaṇiṅmārgamasau paśyanparaṃparamanuttamam || 22 ||
Showered with offerings of fried grains and flowers, the king saw the excellent marketplace filled with the city's women.
भुने हुए अनाज और फूलों की वर्षा से आच्छादित, राजा ने नगर की महिलाओं से भरे उत्तम बाजार को देखा।
23 6.110.23 पताकाध्वजसंबाधं मुक्ताजालमनोरमम् । नृत्यगेयपरस्त्रीकं स्वभूमावचलं स्थितम् ॥ २३ ॥
patākādhvajasaṃbādhaṃ muktājālamanoramam | nṛtyageyaparastrīkaṃ svabhūmāvacalaṃ sthitam || 23 ||
The city was adorned with flags and banners, decorated with pearl nets, filled with dancing and singing women, and firmly established on its own ground.
नगर झंडियों और ध्वजों से सजा हुआ था, मोती की जालियों से सजा हुआ, नृत्य और गायन करती महिलाओं से भरा हुआ, और अपनी भूमि पर दृढ़ता से स्थित था।
24 6.110.24 प्रविश्याथ गृहं तैस्तैः संयुतं नृपमङ्गलैः । सम्यक्संमानयामास प्रणतं प्रकृतिव्रजम् ॥ २४ ॥
praviśyātha gṛhaṃ taiḥtaiḥ saṃyutaṃ nṛpamaṅgalaiḥ | samyaksammānayāmāsa praṇataṃ prakṛtivrajam || 24 ||
After entering the palace adorned with various royal symbols, he properly honored the assembled subjects who had bowed down.
राजमहल में प्रवेश करने के बाद, जो विभिन्न राजकीय चिह्नों से सजा हुआ था, उसने झुके हुए एकत्रित प्रजाजनों का उचित सम्मान किया।
25 6.110.25 पुरोत्सवं भृशं कृत्वा दिनसप्तकमुत्तमम् । अकरोद्राजकार्याणि स्वानि स्वान्तःपुरे नृपः ॥ २५ ॥
purotsavaṃ bhṛśaṃ kṛtvā dinasaptakamuttamam | akarodrājakāryāṇi svāni svāntaḥpure nṛpaḥ || 25 ||
After greatly celebrating the city festival for seven excellent days, the king performed his royal duties in his inner palace.
सात उत्तम दिनों तक नगर उत्सव का बहुत आयोजन करने के बाद, राजा ने अपने अंतःपुर में अपने राजकीय कर्तव्यों का निर्वहन किया।
26 6.110.26 दशवर्षसहस्राणि राज्यं कृत्वा महीतले सहचूडालया राम विरतो देहधारणात् ॥ २६ ॥
daśavarṣasahasrāṇi rājyaṃ kṛtvā mahītale sahacūḍālayā rāma virato dehadhāraṇāt || 26 ||
After ruling the earth for ten thousand years, Rama, along with his wife, renounced his bodily existence.
दश हजार वर्षों तक पृथ्वी पर राज्य करने के बाद, राम, अपनी पत्नी के साथ, ने अपने शरीर का त्याग किया।
27 6.110.27 देहमुत्सृज्य निर्वाणमस्नेह इव दीपकः अपुनर्जन्मने राम जगामेति महामतिः ॥ २७ ॥
dehamutsṛjya nirvāṇamansneha iva dīpakaḥ apunarjanmane rāma jagāmeti mahāmatiḥ || 27 ||
Rama, the wise one, left his body and attained nirvana, like a lamp extinguished without attachment, never to be reborn.
राम, बुद्धिमान, ने अपने शरीर को छोड़ दिया और निर्वाण प्राप्त किया, जैसे एक दीपक जो आसक्ति के बिना बुझ जाता है, फिर कभी नहीं जन्म लेगा।
28 6.110.28 दशवर्षसहस्राणि समदृष्टितया तया राज्यं तयाऽऽरमय्यापि निर्वाणं पदमाप्तवान् ॥ २८ ॥
daśavarṣasahasrāṇi samadṛṣṭitayā tayā rājyaṃ tayā'āramayyāpi nirvāṇaṃ padamāptavān || 28 ||
With equanimity, Rama ruled for ten thousand years and even with such comforts, he attained the state of nirvana.
समदृष्टि से, राम ने दश हजार वर्षों तक राज्य किया और इस सुख के साथ भी, उन्होंने निर्वाण की अवस्था प्राप्त की।
29 6.110.29 विगतभयविषादो मानमात्सर्यमुक्तः प्रकृतसहजकर्मा भुक्तनीरागबुद्धिः इति समसमदृष्टिर्मृत्युमार्योऽथ जित्वा दशशिशिरसहस्राण्येकराज्यं चकार ॥ २९ ॥
vigatabhayaviṣādo mānamātsaryamuktaḥ prakṛtasahajakarmā bhukta-nīrāgabuddhiḥ iti samasamadṛṣṭirmṛtyumāryo'tha jitvā daśaśiśirasahasrāṇyekarājyaṃ cakāra || 29 ||
Free from fear and sorrow, devoid of pride and envy, performing natural duties, and having experienced detachment, Rama, with equanimity, conquered death and ruled for ten thousand years.
भय और विषाद से मुक्त, अहंकार और ईर्ष्या से रहित, प्राकृतिक कर्मों का निर्वाह करते हुए, और विरक्ति का अनुभव करने के बाद, राम, समदृष्टि से, मृत्यु पर विजय पाकर, दश हजार वर्षों तक राज्य किया।
30 6.110.30 भुक्त्वा भोगाननेकान्भुवि सकलमहीपालचूडामणित्वे स्थित्वा वै दीर्घकालं परममृतपदं प्राप्तवान्सत्त्वशेषः एवं रामागतं त्वं प्रकृतमनुसरन्कार्यजातं विशोकस्तिष्ठोत्तिष्ठ स्वयं वा प्रसभमनुभवन्भोगमोक्षादिलक्ष्मीः ॥ ३० ॥
bhuktvā bhogānanekān bhuvi sakalamahīpālacūḍāmaṇitve sthitvā vai dīrghakālaṃ paramamṛtapadaṃ prāptavān sattvaśeṣaḥ evaṃ rāmāgataṃ tvaṃ prakṛtamanusaran kāryajātaṃ viśokastiṣṭhottisṭha svayaṃ vā prasabhamanubhavan bhogamokṣādilakṣmīḥ || 30 ||
Having enjoyed various pleasures on earth and having attained the supreme state of immortality after a long time, Rama, the essence of virtue, achieved the ultimate goal. Thus, you, following your natural duties, perform your tasks without sorrow. Arise, experience the splendor of enjoyment and liberation.
पृथ्वी पर विभिन्न भोगों का आनंद लेने के बाद और लंबे समय के बाद अमृत की परम अवस्था प्राप्त करने के बाद, राम, पुण्य के सार, ने अंतिम लक्ष्य प्राप्त किया। इस प्रकार, आप अपने प्राकृतिक कर्तव्यों का अनुसरण करते हुए, अपने कार्यों को शोक के बिना करें। उठो, भोग और मुक्ति की शोभा का अनुभव करो।
← Chapter 109 ← अध्याय 109 Book 6 प्रकरण 6
All 128 chapters of Book 6 प्रकरण 6 के सभी 128 अध्याय
Chapter 111 → अध्याय 111 → Book 6 प्रकरण 6
‹ Ch 109 अ. 109
≡ Chapters अध्याय
Aa Text पाठ
› Next अगला