Yoga Vasishtha › Book 3 · Utpatti › Chapter 98
Utpatti, Chapter 98उत्पत्ति प्रकरण · सर्ग ९८
Book 3 of the Yoga Vasishtha, chapter 98 — 45 verses in Sanskrit, Devanagari and IAST, with a plain English and Hindi translation of every verse.
योग वासिष्ठ, उत्पत्ति प्रकरण, अध्याय 98 — हर श्लोक मूल संस्कृत में, साथ में सरल हिन्दी अर्थ और अंग्रेज़ी अनुवाद।
The English and Hindi are machine translations, not yet reviewed by a scholar. हिन्दी और अंग्रेज़ी मशीन-अनुवाद हैं, किसी विद्वान ने अभी जाँचे नहीं हैं। How they are made ये कैसे बने
Verse by verse श्लोक-दर-श्लोक Side by side साथ-साथ Sanskrit only केवल संस्कृत
Show दिखाएँ
IAST English हिन्दी Mitra 1891
हिन्दी पहले English पहले
A− A+
Focus एकांत
1 3.98.1 श्रीवसिष्ठ उवाच यतःकुतश्चिदुत्पन्नं चित्तं यत्किंचिदेव हि नित्यमात्मविमोक्षाय योजयेद्यत्नतोऽनघ ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca yataḥkutaścidutpannaṃ cittaṃ yatkiṃcideva hi nityamātmavimokṣāya yojayedyatnato'nagha || 1 ||
Vasishtha said: a mind that has arisen from anywhere, whatever it may be, one should always engage with effort toward freeing the self, O sinless one.
वसिष्ठ जी ने कहा कि मन चाहे कहीं से भी और किसी भी तरह पैदा हुआ हो, उसे हमेशा मेहनत से अपने आपको मुक्त करने में लगाना चाहिए, हे निष्पाप।
2 3.98.2 संयोजितं परे चित्तं शुद्धं निर्वासनं भवेत् ततस्तु कल्पनाशून्यमात्मतां याति राघव ॥ २ ॥
saṃyojitaṃ pare cittaṃ śuddhaṃ nirvāsanaṃ bhavet tatastu kalpanāśūnyamātmatāṃ yāti rāghava || 2 ||
When the mind is joined to the Supreme, it becomes pure and free of desire; then, empty of all imagining, it reaches the state of being the Self, O Raghava.
जब मन परम तत्व से जुड़ जाता है तो वह शुद्ध और वासना-रहित हो जाता है, फिर हर कल्पना से खाली होकर वह खुद आत्मा के रूप में आ जाता है, हे राघव।
3 3.98.3 चित्तायत्तमिदं सर्वं जगत्स्थिरचरात्मकम् चित्ताधीनवतो राम बन्धमोक्षावपि स्फुटम् ॥ ३ ॥
cittāyattamidaṃ sarvaṃ jagatsthiracarātmakam cittādhīnavato rāma bandhamokṣāvapi sphuṭam || 3 ||
This whole world, made of moving and unmoving things, depends on the mind. For one who is under the control of the mind, O Rama, both bondage and liberation are clear.
यह पूरा जगत, जो चलने वाली और न चलने वाली चीज़ों से बना है, मन के अधीन है। जो मन के अधीन है, हे राम, उसके लिए बंधन और मुक्ति दोनों साफ़-साफ़ मन पर ही टिके हैं।
4 3.98.4 अत्रार्थे कथ्यमानं मे चित्ताख्यानमनुत्तमम् ब्रह्मणा यत्पुरा प्रोक्तं श्रृणु रामातियत्नतः ॥ ४ ॥
atrārthe kathyamānaṃ me cittākhyānamanuttamam brahmaṇā yatpurā proktaṃ śrṇu rāmātiyatnataḥ || 4 ||
On this subject listen with great effort, O Rama, to the supreme story of the mind that I am telling you, which was told long ago by Brahma.
इस विषय में, हे राम, बड़ी मेहनत से सुनो मन की वह सबसे ऊँची कथा जो मैं तुम्हें सुना रहा हूँ, जो पहले ब्रह्मा जी ने कही थी।
5 3.98.5 अस्ति रामाटवी स्फारा शून्याशान्तातिभीषणा योजनानां शतं यस्यां लक्ष्यते कणमात्रकम् ॥ ५ ॥
asti rāmāṭavī sphārā śūnyāśāntātibhīṣaṇā yojanānāṃ śataṃ yasyāṃ lakṣyate kaṇamātrakam || 5 ||
There is a vast forest, O Rama, empty, silent, and very frightening, in which across a hundred yojanas only a single speck can be seen.
हे राम, एक बहुत बड़ा जंगल है, जो खाली, सुनसान और बहुत डरावना है, जिसमें सौ योजन तक केवल एक कण जितना ही कुछ दिखाई देता है।
6 3.98.6 तस्यामेको हि पुरुषः सहस्रकरलोचनः । पर्याकुलमतिर्भीमः संस्थितो वितताकृतिः ॥ ६ ॥
tasyāmeko hi puruṣaḥ sahasrakaralocanaḥ | paryākulamatirbhīmaḥ saṃsthito vitatākṛtiḥ || 6 ||
In that forest there is one person with a thousand hands and eyes, confused in mind, fearsome, standing there with a huge, spread-out body.
उस जंगल में एक पुरुष है जिसके हज़ार हाथ और हज़ार आँखें हैं, जिसका मन उलझा हुआ है, जो डरावना है और जो अपने बहुत बड़े, फैले हुए शरीर के साथ वहाँ खड़ा है।
7 3.98.7 स सहस्रेण बाहूनामादाय परिघान्बहून् । प्रहरत्यात्मनः पृष्ठे स्वात्मनैव पलायते ॥ ७ ॥
sa sahasreṇa bāhūnāmādāya parighānbahūn | praharatyātmanaḥ pṛṣṭhe svātmanaiva palāyate || 7 ||
With his thousand arms he takes up many iron bars and strikes himself on his own back, and flees from himself alone.
वह अपने हज़ार हाथों से बहुत सी लोहे की छड़ें उठाकर अपनी ही पीठ पर मारता है, और अकेले अपने आप से ही भागता है।
8 3.98.8 दृढप्रहारैः प्रहरन्स्वयमेवात्मनात्मनि । प्रविद्रवति भीतात्मा स योजनशतान्यपि ॥ ८ ॥
dṛḍhaprahāraiḥ praharansvayamevātmanātmani | pravidravati bhītātmā sa yojanaśatānyapi || 8 ||
Striking himself with hard blows, by himself upon himself, frightened at heart, he runs away even for hundreds of yojanas.
खुद अपने आप पर ज़ोरदार वार करते हुए, मन में डरा हुआ, वह सौ-सौ योजन तक भागता चला जाता है।
9 3.98.9 क्रन्दन्पलायमानोऽसौ गत्वा दूरमितस्ततः । श्रमवान्विवशाकारो विशीर्णचरणाङ्गकः ॥ ९ ॥
krandanpalāyamāno'sau gatvā dūramitastataḥ | śramavānvivaśākāro viśīrṇacaraṇāṅgakaḥ || 9 ||
Crying out, fleeing, going far here and there, tired, helpless in appearance, with his feet and limbs torn.
चिल्लाते हुए, भागते हुए, इधर-उधर दूर तक जाकर, थका हुआ, बेबस दिखने वाला, उसके पैर और अंग छिल गए हैं।
10 3.98.10 पतितोऽवश एवाशु महत्यन्धोऽन्धकूपके । कृष्णरात्रितमोभीमे नभोगम्भीरकोटरे ॥ १० ॥
patito'vaśa evāśu mahatyandho'ndhakūpake | kṛṣṇarātritamobhīme nabhogambhīrakoṭare || 10 ||
He fell helplessly and suddenly into a huge blind well, dark as a black night, terrifying, deep as the sky, a hollow pit.
वह अचानक बेबस होकर एक बहुत बड़े अंधे कुएँ में गिर पड़ा, जो काली रात जैसा अंधेरा, बहुत डरावना और आकाश जितना गहरा एक गड्ढा है।
11 3.98.11 ततः कालेन बहुना सोऽन्धकूपात्समुत्थितः। पुनः प्रहारैः प्रहरन्विद्रवत्यात्मनात्मनः ॥ ११ ॥
tataḥ kālena bahunā so'ndhakūpātsamutthitaḥ| punaḥ prahāraiḥ praharanvidravatyātmanātmanaḥ || 11 ||
Then, after a long time, he rose up from that blind well; again striking himself with blows, he runs from himself, by himself.
फिर बहुत समय बाद वह उस अंधे कुएँ से बाहर निकला; फिर से खुद पर वार करते हुए वह अपने आप से ही भागता है।
12 3.98.12 पुनर्दूरतरं गत्वा करञ्जवनगुल्मकम्। प्रविष्टः कण्टकव्याप्तं शलभः पावकं यथा ॥ १२ ॥
punardūrataraṃ gatvā karañjavanagulmakam| praviṣṭaḥ kaṇṭakavyāptaṃ śalabhaḥ pāvakaṃ yathā || 12 ||
Going still farther, he entered a thicket of karanja trees full of thorns, like a moth entering fire.
और दूर जाकर वह काँटों से भरी करंज के पेड़ों की एक झाड़ी में घुस गया, जैसे कोई पतंगा आग में घुस जाता है।
13 3.98.13 तस्मात्करञ्जगहनाद्विनिःसृत्य क्षणादिव। पुनः प्रहारैः प्रहरन्विद्रवत्यात्मनात्मनः ॥ १३ ॥
tasmātkarañjagahanādvinisṛtya kṣaṇādiva| punaḥ prahāraiḥ praharanvidravatyātmanātmanaḥ || 13 ||
Coming out of that karanja thicket in a moment, again striking himself with blows, he runs from himself, by himself.
उस करंज की झाड़ी से एक पल में बाहर निकलकर, फिर से खुद पर वार करते हुए वह अपने आप से ही भागता है।
14 3.98.14 पुनर्दूरतरं गत्वा शशाङ्ककरशीतलम्। कदलीकाननं कान्तं संप्रविष्टो हसन्निव ॥ १४ ॥
punardūrataraṃ gatvā śaśāṅkakaraśītalam| kadalīkānanam kāntaṃ saṃpraviṣṭo hasanniva || 14 ||
Going still farther, he entered a lovely grove of banana trees, cool as moonlight, as if laughing.
और दूर जाकर वह चाँदनी जैसी ठंडी, सुंदर केले के पेड़ों की एक वाटिका में, मानो हँसते हुए, घुस गया।
15 3.98.15 कदलीखण्डकात्तस्माद्विनिःसृत्य क्षणात्पुनः। स्वयं प्रहारैः प्रहरन्विद्रवत्यात्मनात्मनि ॥ १५ ॥
kadalīkhaṇḍakāttasmādvinisṛtya kṣaṇātpunaḥ| svayaṃ prahāraiḥ praharanvidravatyātmanātmani || 15 ||
Coming out of that patch of banana trees again in a moment, striking himself with blows by himself, he runs from himself into himself.
उस केले के झुरमुट से फिर एक पल में बाहर निकलकर, खुद अपने ऊपर वार करते हुए, वह अपने आप से अपने ही अंदर भागता है।
16 3.98.16 पुनर्दूरतरं गत्वा तमेवान्धोऽन्धकूपकम्। स संप्रविष्टस्त्वरया विशीर्णावयवाकृतिः ॥ १६ ॥
punardūrataraṃ gatvā tamevāndho'ndhakūpakam| sa saṃpraviṣṭastvaryā viśīrṇāvayavākṛtiḥ || 16 ||
Going still farther, he entered that same blind well again, hastily, with his limbs torn apart.
और दूर जाकर वह जल्दी-जल्दी उसी अंधे कुएँ में फिर से घुस गया, उसके अंग टूटे-फूटे हैं।
17 3.98.17 अन्धकूपात्समुत्थाय प्रविष्टः कदलीवनम्। कदलीकाननाच्छ्वभ्रं करञ्जवनगुल्मकम् ॥ १७ ॥
andhakūpātsamutthāya praviṣṭaḥ kadalīvanam| kadalīkānanācchvabhraṃ karañjavanagulmakam || 17 ||
Rising up from the blind well, he entered the banana grove; from the banana grove to the pit, then to the thicket of karanja trees.
अंधे कुएँ से निकलकर वह केले की वाटिका में घुसा; केले की वाटिका से गड्ढे में, और फिर करंज के पेड़ों की झाड़ी में।
18 3.98.18 करञ्जकाननात्कूपं कूपाद्रम्भावनान्तरम्। प्रविशन्प्रहरंश्चैव स्वयमात्मनि संस्थितः ॥ १८ ॥
karañjakānanātkūpaṃ kūpādrambhāvanāntaram| praviśanpraharaṃścaiva svayamātmani saṃsthitaḥ || 18 ||
From the karanja grove to the well, from the well into the middle of the banana grove, entering and striking himself, he remains fixed within himself.
करंज की झाड़ी से कुएँ में, कुएँ से केले की वाटिका के बीच में, इस तरह अंदर घुसते और खुद पर वार करते हुए, वह अपने ही अंदर बंधा रहता है।
19 3.98.19 एवंरूपनिजाचारः सोऽवलोक्य चिरं मया। अवष्टभ्य बलादेव मुहूर्तं रोधितः पथि ॥ १९ ॥
evaṃrūpanijācāraḥ so'valokya ciraṃ mayā| avaṣṭabhya balādeva muhūrtaṃ rodhitaḥ pathi || 19 ||
Having watched him behave like this in his own way for a long time, I forcibly caught hold of him and stopped him on the path for a moment.
उसे इस तरह अपने ही ढंग से बहुत देर तक व्यवहार करते देखकर, मैंने ज़बरदस्ती उसे पकड़ लिया और एक पल के लिए रास्ते में रोक दिया।
20 3.98.20 पृष्टः स कस्त्वं किमिदं केनार्थेन करोषि वा। किं नामाभिमतं तेऽत्र किं मुधा परिमुह्यसि ॥ २० ॥
pṛṣṭaḥ sa kastvaṃ kimidaṃ kenārthena karoṣi vā| kiṃ nāmābhimataṃ te'tra kiṃ mudhā parimuhyasi || 20 ||
I asked him: who are you, what is this, for what reason are you doing this, what do you actually want here, why are you bewildered for nothing.
मैंने उससे पूछा कि तुम कौन हो, यह क्या है, तुम यह किस वजह से कर रहे हो, यहाँ तुम्हें असल में क्या चाहिए, तुम बेकार में क्यों घबराए हुए हो।
21 3.98.21 इति पृष्टेन कथितं तेन मे रघुनन्दन । नाहं कश्चिन्न चैवेदं मुने किंचित्करोम्यहम् ॥ २१ ॥
iti pṛṣṭena kathitaṃ tena me raghunandana | nāhaṃ kaścinn na caivedaṃ mune kiṃcitkaromyaham || 21 ||
Asked this, he said to me, O joy of the Raghus: I am no one, and I am not doing anything at all, O sage.
यह पूछे जाने पर, हे रघुनंदन, उसने मुझसे कहा कि मैं कोई नहीं हूँ, और हे मुनि, मैं कुछ भी नहीं कर रहा हूँ।
22 3.98.22 त्वयाहमवभग्नोऽस्मि त्वं मे शत्रुरहो वत । त्वया दृष्टोऽस्मि नष्टोऽस्मि दुःखाय च सुखाय च ॥ २२ ॥
tvayāhamavabhagno'smi tvaṃ me śatruraho vata | tvayā dṛṣṭo'smi naṣṭo'smi duḥkhāya ca sukhāya ca || 22 ||
By you I am broken; you are my enemy, alas. By you I am seen, I am destroyed, for sorrow and for joy both.
तुमने मुझे तोड़ दिया है; तुम मेरे दुश्मन हो, हाय! तुमने मुझे देख लिया है, मैं नष्ट हो गया हूँ, दुख के लिए भी और सुख के लिए भी।
23 3.98.23 इत्युक्त्वा विक्लवान्यङ्गान्यालोक्य स्वान्यतुष्टिमान् । रुरोदातिरवं दीनो मेघो वर्षन्निवाटवीम् ॥ २३ ॥
ityuktvā viklavānyaṅgānyālokya svānyatuṣṭimān | rurodātiravaṃ dīno megho varṣannivāṭavīm || 23 ||
Having said this, looking at his own trembling limbs, dissatisfied, he wept loudly, wretched, like a cloud raining on the forest.
यह कहकर, अपने काँपते हुए अंगों को देखकर, असंतुष्ट होकर, वह ज़ोर-ज़ोर से रोने लगा, दुखी होकर, जैसे कोई बादल जंगल पर बरस रहा हो।
24 3.98.24 क्षणमात्रेण तत्रासावुपसंहृत्य रोदनम् । स्वान्यङ्गानि समालोक्य जहास च ननाद च ॥ २४ ॥
kṣaṇamātreṇa tatrāsāvupasaṃhṛtya rodanam | svānyaṅgāni samālokya jahāsa ca nanāda ca || 24 ||
In just a moment he stopped his weeping there; looking at his own limbs, he laughed and roared.
वहीं एक ही पल में उसने अपना रोना बंद कर दिया; अपने अंगों को देखकर वह हँसा और गरजा।
25 3.98.25 अथाट्टहासपर्यन्ते स पुमान्पुरतो मम । क्रमेण तानि तत्याज स्वान्यङ्गानि समंततः ॥ २५ ॥
athāṭṭahāsaparyante sa pumānpurato mama | krameṇa tāni tatyāja svānyaṅgāni samaṃtataḥ || 25 ||
Then, when his loud laughter ended, that man standing before me began, one by one, to shed all his limbs, completely, from every side.
फिर जब उसकी ज़ोर की हँसी खत्म हुई, तो मेरे सामने खड़ा वह आदमी एक-एक करके अपने सारे अंग, चारों तरफ से, गिराने लगा।
26 3.98.26 प्रथमं पतितं तस्य शिरः परमदारुणम् । ततस्ते बाहवः पश्चाद्वक्षस्तदनु चोदरम् ॥ २६ ॥
prathamaṃ patitaṃ tasya śiraḥ paramadāruṇam | tataste bāhavaḥ paścādvakṣastadanu codaram || 26 ||
First his head fell, a truly terrible sight; then his arms fell, after that his chest, and after that his belly.
सबसे पहले उसका सिर गिरा, जो देखने में बहुत डरावना था; फिर उसकी बाँहें गिरीं, उसके बाद छाती, और उसके बाद पेट गिरा।
27 3.98.27 अथ क्षणेन स पुमांस्तान्यङ्गानि यथाक्रमम् । संत्यज्य नियतेः शक्त्या क्वापि गन्तुमुपस्थितः ॥ २७ ॥
atha kṣaṇena sa pumāṃstānyaṅgāni yathākramam | saṃtyajya niyateḥ śaktyā kvāpi gantumupasthitaḥ || 27 ||
Then in a moment, having dropped those limbs one after another, that man, by the power of fate, got ready to go off somewhere.
फिर एक ही पल में, अपने सारे अंगों को एक के बाद एक गिराकर, वह आदमी भाग्य के बल पर कहीं जाने के लिए तैयार हो गया।
28 3.98.28 दृष्टवानहमेकान्ते पुनरन्यं तथा नरम् । सोऽपि प्रहारान्परितः प्रयच्छन्स्वयमात्मनि ॥ २८ ॥
dṛṣṭavānahamekānte punaranyaṃ tathā naram | so'pi prahārānparitaḥ prayacchansvayamātmani || 28 ||
Alone there, I saw yet another man like that. He too was striking himself with blows all over his own body.
वहाँ अकेले मैंने फिर एक और वैसा ही आदमी देखा। वह भी अपने पूरे शरीर पर खुद ही चारों तरफ से मार रहा था।
29 3.98.29 बाहुभिः पीवराकारैः स्वयमेव पलायते । कूपे पतति कूपात्तु समुत्थायाभिधावति ॥ २९ ॥
bāhubhiḥ pīvarākāraiḥ svayameva palāyate | kūpe patati kūpāttu samutthāyābhidhāvati || 29 ||
With his own thick arms he ran away by himself. He fell into a well, then got up from the well and ran on.
वह अपनी मोटी-मोटी बाँहों से खुद ही भाग रहा था। वह एक कुएँ में गिरा, फिर कुएँ से उठकर दौड़ने लगा।
30 3.98.30 पुनः पतति कुण्डेऽन्तः पुनरार्तः पलायते । पुनः प्रविशति श्वभ्रं क्षणं शिशिरकाननम् ॥ ३० ॥
punaḥ patati kuṇḍe'ntaḥ punarārtaḥ palāyate | punaḥ praviśati śvabhraṃ kṣaṇaṃ śiśirakānanam || 30 ||
Again he fell into a pit, again in pain he ran away; again he fell into a hole, and for a moment entered a cool forest.
फिर वह एक गड्ढे में गिरा, फिर दर्द में भागा; फिर एक खड्डे में गिरा, और एक पल के लिए एक ठंडे जंगल में घुस गया।
31 3.98.31 कष्टं पुनःपुनस्तुष्टः पुनः प्रहरति स्वयम् । एवंप्रायनिजाचारश्चिरमालोक्य सस्मयम् ॥ ३१ ॥
kaṣṭaṃ punaḥpunastuṣṭaḥ punaḥ praharati svayam | evaṃprāyanijācāraściramālokya sasmayam || 31 ||
Painfully happy again and again, he struck himself once more. Having watched this sort of behavior of his for a long time, with wonder,
बार-बार दुख में ही खुश होकर, उसने फिर से खुद को मारा। उसके इस तरह के व्यवहार को मैंने बहुत देर तक देखा, हैरान होकर,
32 3.98.32 स मया समवष्टभ्य परिपृष्टस्तथैव हि । तेनैवासौ क्रमेणाद्य रुदित्वा संप्रहस्य च ॥ ३२ ॥
sa mayā samavaṣṭabhya paripṛṣṭastathaiva hi | tenaivāsau krameṇādya ruditvā saṃprahasya ca || 32 ||
I caught hold of him and questioned him just as before. In that same way, that day too, after weeping and then laughing,
मैंने उसे पकड़ लिया और पहले जैसे ही उससे पूछा। उसी तरह उस दिन भी, रोकर और फिर हँसकर,
33 3.98.33 अङ्गैर्विशीर्णतामेत्य ययावलमलक्ष्यताम् । विचार्य नियतेः शक्तिं ततो गन्तुमुपस्थितः ॥ ३३ ॥
aṅgairviśīrṇatāmetya yayāvalamalakṣyatām | vicārya niyateḥ śaktiṃ tato gantumupasthitaḥ || 33 ||
His limbs fell apart, and he went off, becoming quite invisible. Then, having thought over the power of fate, he got ready to go.
उसके अंग बिखर गए, और वह पूरी तरह गायब होकर चला गया। फिर भाग्य की ताकत के बारे में सोचकर, वह जाने के लिए तैयार हुआ।
34 3.98.34 दृष्टवानहमेकान्ते पुनरन्यं तथा नरम् । प्रहरंस्तद्वदेवासौ स्वयमेव पलायते ॥ ३४ ॥
dṛṣṭavānahamekānte punaranyaṃ tathā naram | praharaṃstadvadevāsau svayameva palāyate || 34 ||
Alone again, I saw yet another man like that. Striking himself just the same way, he ran off by himself.
फिर अकेले मैंने वैसा ही एक और आदमी देखा। उसी तरह खुद को मारते हुए, वह खुद ही भाग गया।
35 3.98.35 पलायमानः पतितो महत्यन्धेऽन्धकूपके । तत्राहं सुचिरं कालमवसं तत्प्रतीक्षकः ॥ ३५ ॥
palāyamānaḥ patito mahatyandhe'ndhakūpake | tatrāhaṃ suchiraṃ kālamavasaṃ tatpratīkṣakaḥ || 35 ||
As he ran, he fell into a huge blind pit. I stayed there a long time, helplessly waiting for him,
भागते-भागते वह एक बड़े अंधे गड्ढे में गिर गया। मैं वहाँ बहुत देर तक, बेबस होकर, उसका इंतज़ार करता रहा,
36 3.98.36 यावत्स सुचिरेणापि कूपान्नाभ्युदितः शठः। अथाहमुत्थितो गन्तुं दृष्टवान्पुरुषं पुनः ॥ ३६ ॥
yāvatsa sucireṇāpi kūpānnābhyuditaḥ śaṭhaḥ| athāhamutthito gantuṃ dṛṣṭavānpuruṣaṃ punaḥ || 36 ||
but even after a long time that rascal did not climb out of the well. So I got up to leave, and again I saw a man.
लेकिन बहुत देर बाद भी वह धूर्त कुएँ से बाहर नहीं निकला। तो मैं जाने के लिए उठा, और फिर मैंने एक आदमी देखा।
37 3.98.37 तादृशं तादृशाकारं प्रपतन्तं तथैव च। अवष्टभ्य तथैवाशु तस्य प्रोक्तं पुनर्मया ॥ ३७ ॥
tādṛśaṃ tādṛśākāraṃ prapatantaṃ tathaiva ca| avaṣṭabhya tathaivāśu tasya proktaṃ punarmayā || 37 ||
He was just like the others, of the same kind, falling in the very same way. I quickly caught hold of him as before, and spoke to him again.
वह भी बाकियों जैसा ही था, उसी तरह का, उसी तरह गिर रहा था। मैंने पहले जैसे ही उसे जल्दी से पकड़ लिया, और उससे फिर बोला।
38 3.98.38 तथैवोत्पलपत्राक्ष नासौ तदवबुद्धवान्। केवलं मामसौ मूढो नैव जानासि किंचन ॥ ३८ ॥
tathaivottpalapatrākṣa nāsau tadavabuddhavān| kevalaṃ māmasau mūḍho naiva jānāsi kiṃcana || 38 ||
In just the same way, O lotus-eyed Rama, he did not understand what I told him. That fool only said, you, you don't know anything at all.
उसी तरह, हे कमल जैसी आँखों वाले राम, उसने मेरी बात नहीं समझी। वह मूर्ख बस इतना ही बोला, तुम्हें तो कुछ भी नहीं पता।
39 3.98.39 आः पाप दुर्द्विजेत्युक्त्वा स्वव्यापारपरो ययौ। अथ तस्मिन्महारण्ये तथा विहरता मया ॥ ३९ ॥
āḥ pāpa durdvijetyuktvā svavyāpāraparo yayau| atha tasminmahāraṇye tathā viharatā mayā || 39 ||
Saying, ah, you sinner, you wicked brahmin, he went off, busy with his own affairs. Then, as I wandered on like this in that great forest,
अरे पापी, दुष्ट ब्राह्मण, यह कहकर वह अपने काम में लगकर चला गया। फिर, उस बड़े जंगल में इस तरह घूमते हुए मैंने,
40 3.98.40 बहवस्तादृशा दृष्टाः पुरुषा दोषकारिणः। मत्पृष्टाः केचिदायान्ति स्वप्नसंभ्रमवच्छमम् ॥ ४० ॥
bahavastādṛśā dṛṣṭāḥ puruṣā doṣakāriṇaḥ| matpṛṣṭāḥ kecidāyānti svapnasambhramavaśśamam || 40 ||
I saw many such men, men who do wrong to themselves. Some, when I questioned them, came to a calm like the confusion of a dream settling down.
कई ऐसे आदमी देखे, जो गलत काम करने वाले थे। कुछ, जब मैंने उनसे पूछा, तो सपने की उलझन के शांत होने जैसे शांत हो गए।
41 3.98.41 मदुक्तं नाभिनन्दन्ति केचिच्छवतनुं यथा । विनिपत्यान्धकूपेभ्यः केचित्तत्प्रोत्थिताः पुनः ॥ ४१ ॥
maduktaṃ nābhinandanti kecicchavatanuṃ yathā | vinipatyāndhakūpebhyaḥ kecittatprottithāḥ punaḥ || 41 ||
Some did not welcome what I said, as unresponsive as a corpse. Some fell into blind wells and then climbed out of them again.
कुछ ने मेरी बात को वैसे ही नज़रअंदाज़ किया जैसे एक लाश करती है। कुछ अंधे कुओं में गिरे और फिर उनसे बाहर निकल आए।
42 3.98.42 कदलीखण्डकात्केचिच्चिरेणापि न निर्गताः । केचिदन्तर्हिताः स्फारे करञ्जवनगुल्मके ॥ ४२ ॥
kadalīkhaṇḍakātkecicchireṇāpi na nirgatāḥ | kecidantarhitāḥ sphāre karañjavanagulmake || 42 ||
Some did not come out of a clump of banana trees even after a long time. Some disappeared into a wide thicket of karanja bushes.
कुछ लोग केले के पेड़ों के झुरमुट से बहुत देर बाद भी बाहर नहीं निकले। कुछ करंज के पेड़ों की एक बड़ी झाड़ी में छिप गए।
43 3.98.43 न क्वचित्स्थितिमायान्ति केचिद्धर्मपरायणाः । एवंविधा सा वितता रघूद्वह महाटवी ॥ ४३ ॥
na kvacitssthitimāyānti keciddharmaparāyaṇāḥ | evaṃvidhā sā vitatā raghūdvaha mahāṭavī || 43 ||
Some, devoted to duty, never settle down anywhere. Such, O best of the Raghus, is that vast forest, spread out far and wide.
कुछ, जो अपने धर्म में लगे रहते हैं, कहीं भी टिककर नहीं रहते। हे रघुकुल में सबसे श्रेष्ठ, ऐसा ही वह विशाल जंगल है, जो दूर-दूर तक फैला हुआ है।
44 3.98.44 अद्यापि विद्यते यस्यामित्थं ते पुरुषाः स्थिताः । सा च दृष्टा त्वया राम त्वयेह व्यवहारिणी ॥ ४४ ॥
adyāpi vidyate yasyāmitthaṃ te puruṣāḥ sthitāḥ | sā ca dṛṣṭā tvayā rāma tvayeha vyavahāriṇī || 44 ||
That forest still exists today, and such men still live in it. You yourself, Rama, have seen it here, busy with its worldly doings.
वह जंगल आज भी है, और ऐसे ही लोग उसमें आज भी रहते हैं। हे राम, तुमने खुद इसे यहाँ, अपने रोज़ के कामों में लगा हुआ देखा है।
45 3.98.45 सा भीषणा विविधकण्टकसङ्कटाङ्गी घोराटवी घनतमोगहनापि लोके । आगत्य निर्वृतिमलब्धपरावबोधैरासेव्यते कुसुमगुल्मकवाटिकेव ॥ ४५ ॥
sā bhīṣaṇā vividhakaṇṭakasaṅkaṭāṅgī ghorāṭavī ghanatamogahanāpi loke | āgatya nirvṛtimalabdhaparāvabodhairāsevyate kusumagulmakavāṭikeva || 45 ||
That terrible forest, its whole body cramped with every kind of thorn, and thick with deep darkness, is still visited in this world, in search of happiness, by those who have not gained the highest awakening, visited as if it were a garden of flowering shrubs.
वह डरावना जंगल, जिसका पूरा शरीर तरह-तरह के काँटों से भरा है, और जो घने अंधेरे से भरा हुआ है, फिर भी इस दुनिया में वे लोग सुख की तलाश में वहाँ जाते हैं जिन्हें असली ज्ञान नहीं मिला है, मानो वह फूलों की झाड़ियों वाला एक बगीचा हो।
← Chapter 97 ← अध्याय 97 Book 3 प्रकरण 3
All 122 chapters of Book 3 प्रकरण 3 के सभी 122 अध्याय
Chapter 99 → अध्याय 99 → Book 3 प्रकरण 3
‹ Ch 97 अ. 97
≡ Chapters अध्याय
Aa Text पाठ
› Next अगला